Learn Hardcore Swedish: Han berättar var nyckeln ligger, men jag hittar den ändå inte. - He tells where the key is, but I still do not find it.

Location: bold Var är/ligger nyckeln? bold; bold Han berättar var nyckeln ligger. bold
Direction: bold Vart gick du? bold; bold Han sa vart vi skulle gå. bold

Since bold ligger bold is stative, you need bold var bold here.

Why bold ligger bold and not bold är bold?

Swedish prefers specific posture/location verbs for inanimate objects:

bold ligga bold (lie), bold stå bold (stand), bold sitta bold (sit).

Keys resting somewhere naturally take bold ligga bold:

Idiomatic: bold Nyckeln ligger i lådan. bold
General: bold Nyckeln är i lådan bold is possible but less specific.

Upright objects: bold Flaskan står på bordet. bold Affixed: bold Bilden sitter på väggen. bold

Can I use bold finns bold instead of bold ligger bold?

Sometimes, but the nuance changes:

bold Nyckeln finns i lådan bold states existence/availability (“the key is there/exists there”).
bold Nyckeln ligger i lådan bold describes its physical position.

Here, bold ligger bold is more natural because someone told you the key’s location.

Is bold Han säger var nyckeln ligger bold okay, or must it be bold berättar bold?

Both are grammatical:

bold Han säger var nyckeln ligger bold = he says/states where it is.
bold Han berättar var nyckeln ligger bold = he tells/explains where it is (often feels more narrative/informative).

With a plain statement clause, bold säga bold is especially common: bold Han säger att nyckeln ligger i lådan. bold

Do I need bold att bold before bold var nyckeln ligger bold?

No. Use bold att bold with declarative content clauses, but a wh-clause already has a subordinator (bold var bold), so you don’t add bold att bold.

Declarative: bold Han säger att nyckeln ligger i lådan. bold
Wh-clause: bold Han berättar var nyckeln ligger. bold
Yes/no clause uses bold om bold: bold Han undrar om nyckeln ligger i lådan. bold

Why is there a comma before bold men bold?

It separates two main clauses. Swedish normally places a comma before coordinating bold men bold when both sides could be independent sentences: bold Han berättar …, men jag hittar … bold.

What exactly does bold ändå bold mean here?

bold Ändå bold is concessive: “even so,” “nevertheless,” “despite that.” With bold inte bold, bold ändå inte bold means “still not/in spite of that not.”

Contrast:

bold fortfarande inte bold = “still not” (continuing state over time).
bold i alla fall bold = “anyway/at any rate” (often more casual).

Here it contrasts the given information with your failure to find the key.

Where do bold ändå bold and bold inte bold go? Could I say bold Jag hittar inte den ändå bold?

Default and most natural here: bold Jag hittar den ändå inte. bold

Object pronouns often come before the negation: bold Jag hittar den inte. bold
Inserting bold ändå bold gives: bold Jag hittar den ändå inte. bold

Other orders change focus/meaning:

bold Jag hittar inte den bold stresses “not that one (but maybe another).”
bold Jag hittar inte den ändå bold can sound like a tail comment (“not that one, anyway”), not simply “still can’t find it.”
You can front bold ändå bold for emphasis: bold Men ändå hittar jag den inte. bold

Why is it bold den bold, not bold det bold?

Because bold nyckel bold is a common-gender noun (bold en nyckel bold). Its inanimate pronoun is bold den bold. For neuter nouns (bold ett brev bold), use bold det bold: bold … men jag hittar det ändå inte. bold

Could I repeat the noun instead of using bold den bold?

You can, but then the most natural placement is with the negation before the full noun:

Preferred with pronoun: bold … jag hittar den ändå inte. bold
With the noun: bold … jag hittar ändå inte nyckeln. bold (neutral). bold … jag hittar nyckeln ändå inte bold is possible but can feel heavier.

Using the pronoun avoids repetition and is idiomatic once the noun is known.

Is bold Jag kan ändå inte hitta den bold better than bold Jag hittar den ändå inte bold?

Both are correct; they differ slightly:

bold Jag hittar den ändå inte bold states the outcome.
bold Jag kan ändå inte hitta den bold adds the modal bold kan bold, emphasizing inability/capability (“I still can’t manage to find it”). This often mirrors English more closely.

Can I move bold ändå bold to the front: bold Men ändå hittar jag den inte bold?

Yes. Fronting bold ändå bold highlights the concession. Keep verb-second order: bold ändå bold occupies the first slot, then the finite verb: bold Men ändå hittar jag den inte. bold

Could I use bold där bold instead of bold var bold: bold Han berättar där nyckeln ligger bold?

No. Use bold var bold to introduce an indirect question about location. bold Där bold is used in relative clauses when there’s an explicit place antecedent:

Correct: bold Han berättar var nyckeln ligger. bold
Relative: bold Han pekar på platsen där nyckeln ligger. bold

What happens in the past tense?

You typically backshift in the embedded clause:

bold Han berättade var nyckeln låg, men jag hittade den ändå inte. bold

If the location is still valid at reference time, present in the subclause can occur, but past is most common after a past reporting verb.

Is there any difference between bold hitta bold and bold finna bold?

Same meaning (“find”), different register:

bold hitta bold is everyday and most common: bold Jag hittar den inte. bold
bold finna bold is formal/literary: bold Jag finner den inte. bold In speech it can sound elevated or old-fashioned.

Can I omit the subject bold jag bold in the second clause?

No. Swedish generally requires an explicit subject, and here the subject changes from bold han bold to bold jag bold, so you must include bold jag bold: bold …, men jag hittar … bold. Omitting it would be ungrammatical or confusing. You can omit a repeated subject only when it remains the same within closely connected clauses (often with bold och bold), not when it changes.