När jag har ont i huvudet vill jag inte titta på tv.

When I have a headache, I don't want to watch TV.

Breakdown of När jag har ont i huvudet vill jag inte titta på tv.

• jag: I
• vilja: to want
• när: when
• inte: not
• titta på: to watch
• teven: the TV
• ha ont i huvudet: to have a headache

Questions & Answers about När jag har ont i huvudet vill jag inte titta på tv.

Why is it har ont (“have pain”) and not something like är ont (“am pain”)?

In Swedish, pain in a body part is normally expressed with ha + ont + i + body part:

• Jag har ont i huvudet = I have a headache / My head hurts
• Hon har ont i magen = She has a stomachache
• Vi har ont i ryggen = Our backs hurt

You cannot say *jag är ont i huvudet. The verb ha (“to have”) is always used in this pattern.

Other common patterns with ont:

• Det gör ont. = It hurts.
• Mitt huvud gör ont. = My head hurts.

So ont is used together with ha or göra in these fixed patterns, not with vara (är).

What exactly does ont mean here?

Ont is originally an adjective meaning something like “painful” or “sore”, but in modern Swedish it behaves a bit like a noun meaning “pain” in these fixed expressions:

• ha ont i X = have pain in X
• göra ont = be painful, hurt

You don’t normally use ont on its own to mean “a pain” like in “a sharp pain”; instead you keep it in these set phrases. For example:

• Jag har ont i halsen. = My throat is sore / I have a sore throat.
• Det gör ont när jag går. = It hurts when I walk.

What is the difference between ont i huvudet and huvudvärk?

Both mean “headache”, but they’re used a bit differently:

• Jag har ont i huvudet.

  • Literally: “I have pain in (the) head.”
  • Very common, slightly more informal and concrete.

• Jag har huvudvärk.

  • Literally: “I have head-ache.”
  • Slightly more formal or “medical-sounding”, but also very common.

In everyday speech, Jag har ont i huvudet and Jag har huvudvärk are interchangeable in most contexts. Many speakers use ont i huvudet more in casual conversation.

Why is it i huvudet (“in the head”) and not på huvudet (“on the head”)?

Swedish uses i + body part with ha ont for internal pain:

• ont i huvudet = pain in the head
• ont i magen = pain in the stomach
• ont i ryggen = pain in the back

På + body part is used more for things on the surface (wounds, marks, etc.):

• ett sår på huvudet = a wound on the head
• en fläck på handen = a spot on the hand

So i huvudet is natural for a headache because the pain is felt inside the head, not on it.

Why is the word order När jag har ont i huvudet vill jag inte titta på tv and not … jag vill inte …?

Swedish main clauses follow a V2 rule: the finite verb is always in second position.

Your sentence has two parts:

1. Subordinate clause: När jag har ont i huvudet (“When I have a headache”)
2. Main clause: vill jag inte titta på tv (“I don’t want to watch TV”)

In the main clause, something other than the subject (När jag har ont i huvudet) has been moved to the front, so the verb vill must come immediately after it, in second position:

• När jag har ont i huvudet, vill jag inte titta på tv.
  (fronted “När …”, then verb vill, then subject jag)

If you start directly with the subject, it looks like this:

• Jag vill inte titta på tv när jag har ont i huvudet.

Same meaning, different focus, but the main-clause verb is still in position 2.

Why is inte placed after vill in vill jag inte titta på tv?

In a normal main clause, inte usually comes after the finite verb but before the main content (like infinitives):

• Jag vill inte titta på tv.
  Verb = vill, negation = inte, infinitive = titta

When you move something to the front (like När jag har ont i huvudet), the internal order of the main clause stays the same:

• När jag har ont i huvudet vill jag inte titta på tv.
  [När‑clause] + vill (verb) + jag (subject) + inte (negation) + titta (infinitive)

So: finite verb → subject → inte → rest.

Should there be a comma after När jag har ont i huvudet?

You will see both versions:

• När jag har ont i huvudet vill jag inte titta på tv.
• När jag har ont i huvudet, vill jag inte titta på tv.

Modern Swedish style guidelines usually omit the comma when the initial subordinate clause is short and simple, so the version without the comma is more standard today.

Using a comma is not grammatically wrong, but it is less common in contemporary, neutral prose.

Why is it titta på tv and not just titta tv?

In Swedish, the verb titta (“look”) almost always needs a preposition, usually på, when it has a visual object:

• titta på tv = watch TV
• titta på film = watch a film
• titta på fåglar = look at birds

You cannot say *titta tv; the preposition på is required.

Also note:

• titta på = to watch (focus on the activity of looking)
• se på tv or just se tv = to see/watch TV (often more neutral or about perception)

All of these are idiomatic:

• Jag vill inte titta på tv.
• Jag vill inte se på tv.
• Jag vill inte se tv.

Why is tv written in lowercase here? Can it be TV?

Historically, Swedish wrote it as TV (an initialism), but in modern usage it’s very common—and often recommended in style guides—to write it as a normal noun:

• tv (lowercase)

So you will see:

• titta på tv (very common in everyday writing)
• titta på TV (still used, more “traditional” spelling)

Both are understood. Lowercase tv is widely accepted and often preferred in contemporary Swedish.

Could you leave out the second jag and say När jag har ont i huvudet vill inte titta på tv?

No, that would be incorrect. Each finite verb in Swedish needs a subject (except in some imperatives and a few special cases).

In the main clause, vill must have its own subject:

• När jag har ont i huvudet vill jag inte titta på tv.

You cannot “reuse” the jag from the subordinate clause När jag har ont i huvudet as the subject of vill. You must repeat jag.

What is the difference between när jag har ont i huvudet and om jag har ont i huvudet?

Both translate with “when/if” in English, but they feel different in Swedish:

• När jag har ont i huvudet vill jag inte titta på tv.

  • Implies this happens whenever that situation occurs.
  • More like “when(ever) I have a headache, I don’t want to watch TV.”

• Om jag har ont i huvudet vill jag inte titta på tv.

  • More hypothetical, like an if-condition.
  • “If I have a headache, I don’t want to watch TV.”
  • Often used when the situation is uncertain or not typical.

In your context (a general statement about what you typically feel), när is more natural.

How would the sentence change in the past tense?

You mainly change the tense of har (“have”) and vill (“want”):

• Present:
  När jag har ont i huvudet vill jag inte titta på tv.
  = When I have a headache, I don’t want to watch TV.

• Past:
  När jag hade ont i huvudet ville jag inte titta på tv.
  = When I had a headache, I didn’t want to watch TV.

• Mixed (past headache, present general preference is unusual, so normally they match).

Are there other natural ways to say “I have a headache” in Swedish?

Yes, several:

1. Jag har ont i huvudet.
   Very common, neutral.

2. Jag har huvudvärk.
   Also common; a bit more “medical” or formal.

3. Mitt huvud gör ont.
   Emphasises the feeling of “it hurts”; slightly less common but normal.

More informal/colloquial versions can include:

• Jag har så ont i huvudet. = I have such a bad headache.
• Jag har skitont i huvudet. (slang) = I have a really bad headache.