Learn Hardcore Swedish: Jag är nöjd när målen är tydliga och korta. - I am satisfied when the goals are clear and short.

In Swedish subordinate clauses introduced by när, the word order is Subject–Verb (no inversion). So you say när målen är …, not när är målen …. The inverted order när är målen … would be a direct question: When are the goals …?

Why do tydliga and korta end in -a?

Because målen is plural. Predicative adjectives agree in number: plural takes -a.

Målen är tydliga och korta. (plural)
Målet är tydligt och kort. (neuter singular)
Planen är tydlig och kort. (common-gender singular)

Why is it the definite plural målen and not just mål?

Målen means the specific goals in this context (the ones we’re talking about). If you mean goals in general, Swedish often still prefers the definite form in such generic statements, but you could rephrase: Jag gillar när mål är tydliga sounds less natural; better is to keep målen or say something like Jag gillar tydliga mål (attributive, general).

How do you decline mål?

It’s a neuter noun with the same form in singular and plural (indefinite):

Indefinite singular: ett mål
Definite singular: målet
Indefinite plural: mål
Definite plural: målen

Does nöjd change if the speaker is a woman?

No. Swedish adjectives don’t have a special feminine form. You say Jag är nöjd regardless of gender. Other forms: barnet är nöjt (neuter singular), vi är nöjda (plural).

Could I say Jag blir nöjd instead of Jag är nöjd?

Yes, but the nuance changes. Jag är nöjd states a general state/condition. Jag blir nöjd means I become satisfied (a change of state), often implying a trigger: Jag blir nöjd när målen är … = I end up satisfied when the goals are …

Is när here “when” or “if”? Should I use om?

Use när for time/whenever situations: när målen är … = whenever the goals are …. Use om for hypothetical conditions: om målen är … = if the goals are …. In many habitual statements English “when” = Swedish när.

Should it be nöjd med instead of nöjd när?

Both are possible but mean different things:

Jag är nöjd när målen är tydliga och korta. = I’m satisfied when/whenever the goals are clear and short (circumstance/time).
Jag är nöjd med målen. = I’m satisfied with the goals (object-focused).
Jag är nöjd med att målen är tydliga och korta. = I’m satisfied about the fact that the goals are clear and short.

Can I put the när-clause first?

Yes: När målen är tydliga och korta är jag nöjd. In writing, a comma after the initial clause is optional in modern Swedish: När målen är tydliga och korta, är jag nöjd. Both are accepted. Note the main clause keeps V2 order: … är jag nöjd.

Any pronunciation tips for tricky sounds?

Jag: [jɑːɡ] (often [jɑː]/[jaː] in casual speech; g may be weak or silent).
är: [ɛːr].
nöjd: [nœjd] (like “nöy-d”; the ö is a rounded front vowel; jd has a clear y-sound).
när: [nɛːr].
målen: [ˈmoːlɛn] (long å = [oː]).
tydliga: [ˈtyːdlɪga] (y like German ü).
korta: [ˈkɔʈa] (the rt becomes a retroflex [ʈ]).

Is korta the best word if I mean “concise”?

Korta means short in length. For “concise,” kortfattade or koncisa are better:

… när målen är tydliga och kortfattade/koncisa. Koncis is a bit more formal; kortfattad is very idiomatic for “brief.”

Do both adjectives have to agree with målen? Could I say tydliga och kort?

They both have to be plural to agree with målen, so use tydliga och korta. Mixing tydliga och kort is ungrammatical here.

Can I use klara instead of tydliga?

Often yes: klara mål can mean “clear goals.” But klar also means “ready/finished,” so målen är klara can be understood as “the goals are ready/done.” Tydliga focuses on understandability and is unambiguous in this context.