Learn Hardcore Swedish: Det var lätt att förstå, men frågan var svår att svara på. - It was easy to understand, but the question was difficult to answer.

use svara på + sak for answering a thing: svara på frågan, svara på mejlet, svara på det.
use svara + person for answering someone: svara honom/henne/dem.

So with a question (a thing), you need the preposition på. If you want a verb without a preposition for “answer something,” use the transitive verb besvara: besvara frågan.

Could I say svårt att svara instead of svår att svara på?

Det var svårt att svara is fine and means “it was hard to give an answer” (no specific object mentioned).
But when the subject is the specific question, you need the object link: Frågan var svår att svara på. Without på, it’s ungrammatical because svara expects either a person (no preposition) or a thing with på.

Is it okay that the preposition på comes at the end? In English we often avoid that.

Yes, Swedish freely strands prepositions: … svår att svara på is completely natural. If you prefer to avoid the stranded preposition, you can use besvara: Frågan var svår att besvara (a bit more formal).

What is att here? Is it “that” or “to”?

Here att is the infinitive marker “to,” introducing the infinitives förstå and svara. It’s not the complementizer att (“that”) you see in sentences like Jag tror att han kommer.

Can I omit att in lätt att förstå or svår att svara på?

No. After adjectives like lätt, svår, rolig, viktig, you keep att before the infinitive. You can omit att after many modal or semi-modal verbs (e.g., kan, vill, ska, måste): Jag kan förstå, Jag vill svara—but not after adjectives.

What is det doing in Det var lätt att förstå?

It’s a dummy/expletive subject. Swedish often uses det to host the finite verb when the real “subject” is an infinitive clause: Det är svårt att sova, Det var lätt att förstå. You could front the infinitive (e.g., Att förstå var lätt), but that’s much less common and can sound stilted.

Why is it lätt but svår (not svårt) here?

Adjectives in predicative position agree with the (real) subject in gender/number, but not in definiteness:

Det is neuter, so: Det är lätt (base form happens to equal the neuter form here).
Frågan is a common-gender singular noun, so: Frågan är svår (not svårt). Compare:
Problemet (neuter) är svårt.
Frågorna (plural) är svåra. Attributively it’s different: den svåra frågan, det svåra problemet, de svåra frågorna.

Why is it frågan (definite) and not en fråga?

Because a specific, identifiable question is meant. Swedish marks that with the definite ending: frågan (“the question”). If you meant any question in general, you’d say en fråga.

Can I recast it as one subject: Frågan var lätt att förstå men svår att svara på?

Yes. That’s a neat, parallel structure and sounds very natural when both adjectives describe the same noun (frågan).

Could I say: Det var lätt att förstå, men svårt att svara på?

Yes, that’s idiomatic if context already makes clear what is being answered. If you want to be explicit, add the object after på: … men svårt att svara på det.

Can I say svara den/det for “answer it”?

No. Say svara på den/det for things, or svara honom/henne/dem for people:

Jag kan inte svara på det.
Kan du svara henne?

What’s the difference between svara på and besvara?

Meaning is the same, but:

svara på is more conversational and uses a preposition: svara på frågan.
besvara is a single transitive verb, a bit more formal/bookish: besvara frågan.

Why not att förstås instead of att förstå?

att förstå = “to understand” (active) and is the normal way to say “easy to understand.”
att förstås could be the passive “to be understood,” but it’s rare here and collides with the common adverb förstås (“of course”). If you truly mean the passive, native speakers prefer att bli förstådd: Det är lätt att bli förstådd.

How do you pronounce att?

In careful speech, like a short “a” with a sharp final consonant. In everyday speech, the infinitive att is often reduced to something like “å”: lätt å förstå, svårt å svara på. In writing, keep att.

Is the comma before men required?

It’s standard to place a comma before men when joining two main clauses, as here. Omitting it is common in modern informal writing, but most style guides recommend it for clarity.

Could I say svår att på svara?

No. You can strand på at the end (svår att svara på), or put it before a wh/relative word (På vilken fråga var det svårt att svara?), but you don’t insert på before the infinitive verb like that.

Why is it var and not är?

Var is past tense (“was”). Use är for present (“is”): Det är lätt att förstå, men frågan är svår att svara på.