Min kusin är en snäll släkting som bor nära sjön.

My cousin is a kind relative who lives near the lake.

Breakdown of Min kusin är en snäll släkting som bor nära sjön.

• vara: to be
• bo: to live
• en: a
• min: my
• nära: near
• som: who
• sjön: the lake
• kusinen: the cousin
• snäll: kind
• släktingen: the relative

Questions & Answers about Min kusin är en snäll släkting som bor nära sjön.

Why is it min kusin and not mitt kusin?

Swedish possessive pronouns agree with the grammatical gender and number of the noun:

• min = my (for en-words, common gender, singular)
• mitt = my (for ett-words, neuter, singular)
• mina = my (for all plurals)

The noun kusin is an en-word (common gender): en kusin.
Therefore you must say min kusin, not mitt kusin.

Examples:

• min bil (my car) – en bil
• mitt hus (my house) – ett hus
• mina kusiner (my cousins) – plural

Why is there no article before kusin? Why not en kusin or min en kusin?

In Swedish you normally use only one determiner before a noun. A possessive like min already makes the noun definite in meaning, so you cannot add en/ett or den/det/de as well.

So:

• min kusin = correct
• kusinen = also correct, but without the possessive
• en kusin = correct, but indefinite and without “my”
• min en kusin, en min kusin, min kusinen = ungrammatical in standard Swedish

If you add an adjective, you still don’t add an article:

• min snälla kusin (my kind cousin) – no en or den

Why do we say är en snäll släkting and not just är snäll släkting?

When a noun phrase comes after är (a predicative, like “is a teacher / is a friend”), Swedish usually keeps the indefinite article en/ett, unless it’s a profession, nationality, or similar category word.

So:

• Min kusin är en snäll släkting. – My cousin is a kind relative. ✅
• Hon är läkare. – She is a doctor. (no en)
• Han är svensk. – He is Swedish. (no en)

The words läkare (doctor) and svensk (Swede/Swedish) are typical “identity” or “profession” words, where Swedish often drops the article.

But släkting (relative) behaves more like:

• Han är en bra vän. – He is a good friend.
• Hon är en trevlig granne. – She is a nice neighbour.

Here, you normally include the article: en bra vän, en trevlig granne, en snäll släkting.

Why is the adjective snäll in this form? When would it change?

Adjectives in Swedish agree with the noun in gender, number, and definiteness.

Base pattern for snäll:

• Indefinite singular, en-word: en snäll släkting
• Indefinite singular, ett-word: ett snällt barn

• Indefinite plural: snälla släktingar, snälla barn

• Definite singular (with den/det or possessive + adjective):
  
  • den snälla släktingen
  • min snälla släkting
• Definite plural:
  
  • de snälla släktingarna
  • mina snälla släktingar

In en snäll släkting, the noun släkting is an en-word, indefinite, singular, so the adjective stays in its base form: snäll.

What exactly does släkting mean, and is it natural to say Min kusin är en snäll släkting?

Släkting means relative / family member, someone who belongs to your extended family (by blood or marriage).

Literal meanings:

• en släkting = a relative
• släktingar = relatives

The sentence Min kusin är en snäll släkting is grammatically correct, but it is slightly redundant, just like English “My cousin is a kind relative”. In everyday speech, you would more often say:

• Min kusin är snäll. – My cousin is kind.

You might use släkting if you are:

• contrasting with other relatives:
  Jag har många släktingar, men min kusin är en snäll släkting.
• clarifying what kind of person someone is in the family structure.

What does som mean in släkting som bor nära sjön, and can we leave it out like English “who lives / that lives”?

Here, som is a relative pronoun meaning roughly who / that.

• en snäll släkting som bor nära sjön
  = “a kind relative who lives near the lake”

In this sentence, som is the subject of the relative clause (som bor = “who lives”).
When som is the subject, you must keep it; you cannot drop it the way you sometimes can in English.

So:

• en släkting som bor nära sjön ✅
• en släkting bor nära sjön ❌ (changes the structure)
• en släkting Ø bor nära sjön ❌ (you can’t omit som here)

You can sometimes drop som when it is not the subject (i.e., when it’s an object), especially in spoken Swedish, but not in this kind of clause.

Why is the word order som bor nära sjön and not something like som nära sjön bor?

In a relative clause with som, the word order is usually the same as in a normal main clause: subject – verb – rest.

Main clause:

• Min kusin bor nära sjön.
  subject (Min kusin) – verb (bor) – adverbial (nära sjön)

Relative clause:

• en släkting som bor nära sjön
  subject (som) – verb (bor) – adverbial (nära sjön)

Putting the verb at the end, like som nära sjön bor, would sound very unnatural in Swedish. Swedish does not move the verb to the end of the clause the way German does; it keeps a fairly consistent S–V–(O) order, even in most subordinate clauses (including relative clauses with som).

What’s the difference between bor and lever? They both seem to mean “live”.

Both can translate as live, but they are used in different ways:

• bo (bor, bodde, bott) = to live/reside, to have one’s home somewhere

  • Jag bor i Stockholm. – I live in Stockholm.
  • Hon bor nära sjön. – She lives near the lake.

• leva (lever, levde, levt) = to live in the sense of being alive, or living your life

  • Min farmor lever fortfarande. – My grandmother is still alive.
  • Han lever ett lugnt liv. – He lives a calm life.

In som bor nära sjön, we are talking about where the person resides, so bor is the correct verb, not lever.

Does nära need till after it? Can I say nära till sjön?

No, you normally do not add till after nära when you mean near / close to a place.

Correct:

• bor nära sjön – lives near the lake
• nära huset – near the house
• Vi bor nära henne. – We live near her.

Incorrect in this sense:

• bor nära till sjön ❌

You might see nära till in a different expression like att ha nära till skratt (“to laugh easily”), but when you are talking about physical distance to a place, just use nära + noun/pronoun without till.

Why is it sjön and not sjö? How does the definite form work here?

Swedish usually marks definiteness with an ending on the noun:

• en sjö = a lake (indefinite)
• sjön = the lake (definite)

So:

• nära en sjö – near a lake
• nära sjön – near the lake

In your sentence, sjön means the lake, suggesting a specific lake that both speaker and listener know about (or which has already been mentioned).

Pattern for en-words:

• indefinite singular: en sjö
• definite singular: sjön
• indefinite plural: sjöar
• definite plural: sjöarna

How do you pronounce sjön, especially the sj and the ö?

The word sjön is typically pronounced something like /ɧœn/ (varies a bit by region).

Two tricky parts for English speakers:

1. sj- sound (sj-ljudet)

   • A voiceless, “hissy” sound made further back in the mouth.
   • It’s not exactly like English sh, more like a soft h mixed with sh.
   • It appears in many spellings: sj, stj, sk before i/y/ä/ö, etc.

2. ö

   • A front rounded vowel.
   • Roughly like the vowel in British English “bird”, but with rounded lips.
   • Similar to French eu in deux or German ö in schön.

The final -n is a normal n sound. Together: something like a “sh”-ish sound + “eu/ö” + “n”.

Could I just say Min kusin är snäll instead? What’s the difference in meaning?

Yes, you absolutely can say:

• Min kusin är snäll. – My cousin is kind.

This is more natural and typical in everyday Swedish if you simply want to describe your cousin’s personality.

Min kusin är en snäll släkting:

• sounds a bit more formal or explanatory,
• explicitly presents your cousin as a member of your family (a relative) who happens to be kind,
• might be used if you are contrasting with other relatives, describing family relations, or using the sentence as a grammar/vocabulary example.

In normal conversation, Min kusin är snäll would be the default, simpler way to say it.