Learn Hardcore Swedish: Hon känner sig trött idag.

Sig is the reflexive pronoun for third person (she/he/they/it) when the subject and object refer to the same person/thing. With the verb känna (to feel), Swedish uses a reflexive form känna sig to express how someone feels.

Reflexive forms:

jag → mig (Jag känner mig trött.)
du → dig (Du känner dig trött.)
han/hon/den/det/hen → sig (Hon känner sig trött.)
vi → oss (Vi känner oss trötta.)
ni → er (Ni känner er trötta.)
de → sig (De känner sig trötta.)

Can I drop sig and say Hon känner trött?

No. Without the reflexive pronoun, känna means “to feel (touch/perceive) something” or “to know (a person).” You need känna sig to say someone feels a certain way. Alternatives that work:

Hon är trött i dag.
Hon känner sig trött i dag.

What’s the difference between känner, känns, and känna?

känna = the infinitive “to feel/know.”
känner = present tense “feel/know.”
känns = deponent/passive-like form meaning “feels/seems” (impersonal). Examples:
Jag känner mig trött. (I feel tired.)
Det känns bra. (It feels good.) You generally don’t say Det känns trött; use adjectives like bra, dåligt, kallt, tungt with känns.

Where can I put idag? Does word order change?

Common placements:

End: Hon känner sig trött i dag.
Fronted (topic first): I dag känner hon sig trött. (Notice the V2 rule: the verb känner stays in second position.) Putting i dag between sig and trött (…sig i dag trött) is grammatical but sounds formal/marked; everyday Swedish prefers end or front.

Is it idag or i dag?

Both are accepted. Traditional/official style often prefers i dag, but idag is very common in modern writing. The same goes for i morgon/ imorgon, i går/ igår, etc.

How do I pronounce the sentence?

Hon: roughly “hoon” (long u-like vowel).
känner: initial k before ä is the soft “tj”-sound, like a sharp “sh”; roughly “SHEN-ner” (short vowel, long n).
sig: often “sey” (the g becomes a y-sound); regional variation exists.
trött: “trut(t)” with rounded “ö” (like the vowel in French “peur”); short vowel, long t.
i dag/idag: “ee-DAHG.” Put the main stress on kän- and trött.

Why doesn’t trött change for gender here? What about plural?

As a predicative adjective (after a verb like är/känner sig), it doesn’t change for gender in the singular:

Hon/han/den/det är trött. For plural subjects, add -a:
De är trötta. Attributive (before a noun) follows normal adjective rules:
en trött kvinna, ett trött barn, trötta barn.

How do I negate it?

Place inte after the verb phrase:

Hon känner sig inte trött i dag. With fronted time:
I dag känner hon sig inte trött.

How do I make a yes/no question?

Invert subject and verb:

Känner hon sig trött i dag? Short answers: Ja, det gör hon. / Nej, det gör hon inte.

What’s the difference between trött and sömnig?

trött = tired, fatigued (general).
sömnig = sleepy (ready to fall asleep). So you might be trött after work but not necessarily sömnig.

How would this change with other subjects?

Jag känner mig trött i dag.
Du känner dig trött i dag.
Han känner sig trött i dag.
Vi känner oss trötta i dag.
Ni känner er trötta i dag.
De känner sig trötta i dag.

What tense is känner? How do I say it in the past or future?

Känner is present tense (covers both “feel” and “am feeling” in English).

Past: Hon kände sig trött i går.
Perfect: Hon har känt sig trött i veckan.
Future: Hon kommer att känna sig trött i morgon / Hon ska känna sig trött i morgon (context decides which future marker fits best).

Can I say Hon känner sig själv?

That means “She knows herself” (as in self-knowledge), not “She feels tired.” To talk about feeling a state, use känner sig + adjective: Hon känner sig trött. For emphasis like “herself,” use själv differently: Hon gör det själv (She does it herself).

Any useful collocations with these words?

känner sig
- adjective: pigg (alert), sjuk (ill), dålig (unwell), bättre/sämre (better/worse).
trött på
- noun/verb: Hon är trött på jobbet (tired of the job) / trött på att pendla (tired of commuting).