Hunden är gammal.

The dog is old.

Breakdown of Hunden är gammal.

• vara: to be
• hunden: the dog
• gammal: old

Questions & Answers about Hunden är gammal.

Why is “the” attached to the noun in Hunden instead of being a separate word?

Swedish usually marks definiteness with a suffix on the noun. For common-gender nouns, add -en: en hund → hunden (the dog). For neuter nouns, add -et: ett hus → huset (the house). A separate determiner (den/det/de) is added only when an adjective comes before the noun (double definiteness): den gamla hunden.

What is the base form and full set of forms for hunden?

The lemma is hund. Common forms:

• Indefinite singular: en hund
• Definite singular: hunden
• Indefinite plural: hundar
• Definite plural: hundarna

Why isn’t it Hunden är gamla?

After a linking verb like är, adjectives don’t take the definite ending. They only agree in gender and number:

• Common singular: Hunden är gammal.
• Neuter singular: Huset är gammalt.
• Plural: Hundarna är gamla.

When do I use gammalt or gamla?

• gammalt: neuter singular (e.g., ett gammalt hus; Huset är gammalt).
• gamla: all plurals (e.g., Hundarna är gamla, gamla hundar) and any definite noun with an adjective (double definiteness: den gamla hunden, de gamla hundarna).

How do I say this in other tenses?

• Present: är — Hunden är gammal.
• Past: var — Hunden var gammal.
• Perfect: har varit — Hunden har varit gammal (has been old; less common in practice).
• Becoming: blev — Hunden blev gammal (became old).
• Future: ska vara / kommer att vara — Hunden ska vara gammal (is supposed to be old).

What’s the word order rule here, and can I put another word first?

Swedish main clauses are verb-second (V2): the finite verb goes in second position. In Hunden är gammal, är is second. If you front something, the verb stays second:

• Idag är hunden gammal.
• Nu är hunden gammal.

How do I negate it?

Use inte after the verb in a main clause:

• Hunden är inte gammal. With a fronted element, är stays second:
• Idag är hunden inte gammal.

Can I say Den är gammal instead?

Yes, if you’re referring back to a previously mentioned common-gender noun (pronoun den = it): Jag har en hund. Den är gammal. On its own, Den är gammal just means “It is old,” without specifying that it’s a dog.

How do I say “It is an old dog”?

Use an introductory det and an indefinite noun phrase: Det är en gammal hund. This identifies what “it” is, whereas Hunden är gammal describes a specific dog already known.

How do I express degree, like “very old” or “quite old”?

Put an adverb before the adjective:

• Hunden är väldigt/jätte-/ganska/inte särskilt gammal. Comparatives of gammal are irregular: äldre (older), superlative äldst (oldest): Hunden är äldre nu.; den äldsta hunden.

How do I pronounce the sentence?

Approximate IPA: [ˈhɵndɛn ɛr ˈɡamːal].

• u in hund is a front rounded vowel [ɵ], somewhat like French u.
• ä in är sounds like the e in bed.
• Double consonants (like mm in gammal) indicate a short preceding vowel and a longer consonant. In casual speech, är is often pronounced as a short “e.”

Why is it en hund and not ett hund?

Swedish has two genders: common (en) and neuter (ett). Hund is common gender, so its article is en, and the definite suffix is -en: hunden. Noun gender must be learned with each word.

How do I make it plural, as in “The dogs are old”?

• Indefinite plural: hundar — Hundar är gamla (for general statements, Hundar blir gamla is more idiomatic).
• Definite plural: hundarna — Hundarna är gamla (the dogs are old).

Can I drop är like some languages drop “to be”?

No. Swedish requires the verb. You cannot say Hunden gammal; you must use är (or another verb like blir).

Any special capitalization or punctuation rules here?

Common nouns aren’t capitalized in Swedish, so hunden is lowercase unless it starts the sentence. End the sentence with a period as in English.